Yrr Jónasdóttir, On site in the midst of the experienced painting today, Exhibition catalogue Ystads Art Museum, 2008
Anders Kreuger, I want to be able to see what it is, Exhibition catalogue Lund, 2007
Frans-Josef Petersson, Lucretia, verket, Katalogtext, Nordiska Akvarellmuseet, 2007
Getrud Sandqvist, Flytande lila, rostig rosa, kritig svart, ohyvlat trä med speglande transparens, Galleri Charlotte Lund, 2006
Erik van der Heeg, Astrid Svangren, , 2003
MED öRAT MOT SNITTYTAN
Astrid Svangrens arbeten kretsar kring viljan att visa det ohanterliga, erkänner rädslan inför det avvikande, det okontrollerbara, och uppehåller sig vid det aviga, det icke inställsamma. I hennes måleri utspelar sig en spänning mellan motsatser, det figurativt vackra och sköra mot det abstrakt och yvigt hotfulla. De fint tecknade figurerna pendlar mellan en naken utsatthet och klädesplaggens trygghet. De abstrakta ytorna vittnar om spåren av en aktivitet, ett undersökande, ett utforskande av gränser. Obehaget i att släppa kontrollen löper parallellt med den oemotståndligt kittlande känslan av att vilja utforska detta tillstånd och genererar en långsam process, ett metodiskt undersökande av det obehagliga i städad form. The mind was to control the body, så börjar filmen Rock My Religion (1982-84) där konstnären Dan Graham drar paralleller mellan de puritanskt religiösa rörelserna i USA på 1700-talet, däribland Shakers, och rockmusikens och ungdomskulturens framväxt på 1950-talet, båda med extasen som gemensam nämnare och frigörelsen från förtryck som den slutliga frälsningen. Filmen skildrar hur religiösa sekter rytmiskt reciterar Bibeln och skakar i kollektiv extas, varvat med klipp från rockkonserter där strävan efter att renas kollektivt genom extatisk dans och recitation återkommer. I filmen uttrycker Patti Smith sin tro på rockmusikens styrka att uttrycka en mer kollektiv, transcendental känsla som konsten nu förnekade. Och det är kanske just här som Astrid Svangrens konstnärskap tar vid och för vidare.
Astrid Svangren bygger upp en symbolvärld, där de olika beståndsdelarna länkas samman till olika reaktioner. Man kliver in i en annan ordning, en narrativitet som inte utgår från den logiskt linjära berättelsen. I utställningen med örat mot snittytan är rummet målningen, ytan där hela berättelsen utspelar sig. En kamin från Shaker rörelsen står vid entrén, röret formar en dörrpost och som i en symbolisk akt går vi igenom porten och ger oss hän åt den andra ordningen. Det mörkviolettlila golvet är nästa steg in i målningen där de figurativa beståndsdelarna tycks ha sugits upp av draperiet, det skyddande klädesplagget som hänger fritt i rummet, och blottlägger ytor som nu skvallrar om en viss, obestämd aktivitet som försiggått där. Astrid Svangrens återkommande grepp att medvetet använda sig av glas, speglar och transparenta ytor bryter upp rummets fasta struktur och tillåter hennes arbeten att frigöra sig från sin yta, agera i olika lager och samspela med sin omgivning – ett flytande tillstånd i tid och rum. De kan betraktas och betraktar från flera vinklar samtidigt, och anspelar på den ständigt granskande blicken som ska tillfredsställas och behagas.
I Astrid Svangrens arbeten har musklerna spänts, men de skriker inte högt efter uppmärksamhet eller krav på total omvälvning. De opererar genom den subversiva tystnadens motstånd - som ett stillsamt, ihärdigt tryck mot ögongloben som vägrar ge med sig och gör sig ständigt närvarande.
1/ Puritansk religiös rörelse som fick sin benämning då de skakade i extas under bönerna. Celibat fordrades och en total jämlikhet mellan könen präglade rörelsen.
Elena Tzotzi | 2008
Astrid Svangrens arbeten kretsar kring viljan att visa det ohanterliga, erkänner rädslan inför det avvikande, det okontrollerbara, och uppehåller sig vid det aviga, det icke inställsamma. I hennes måleri utspelar sig en spänning mellan motsatser, det figurativt vackra och sköra mot det abstrakt och yvigt hotfulla. De fint tecknade figurerna pendlar mellan en naken utsatthet och klädesplaggens trygghet. De abstrakta ytorna vittnar om spåren av en aktivitet, ett undersökande, ett utforskande av gränser. Obehaget i att släppa kontrollen löper parallellt med den oemotståndligt kittlande känslan av att vilja utforska detta tillstånd och genererar en långsam process, ett metodiskt undersökande av det obehagliga i städad form. The mind was to control the body, så börjar filmen Rock My Religion (1982-84) där konstnären Dan Graham drar paralleller mellan de puritanskt religiösa rörelserna i USA på 1700-talet, däribland Shakers, och rockmusikens och ungdomskulturens framväxt på 1950-talet, båda med extasen som gemensam nämnare och frigörelsen från förtryck som den slutliga frälsningen. Filmen skildrar hur religiösa sekter rytmiskt reciterar Bibeln och skakar i kollektiv extas, varvat med klipp från rockkonserter där strävan efter att renas kollektivt genom extatisk dans och recitation återkommer. I filmen uttrycker Patti Smith sin tro på rockmusikens styrka att uttrycka en mer kollektiv, transcendental känsla som konsten nu förnekade. Och det är kanske just här som Astrid Svangrens konstnärskap tar vid och för vidare.
Astrid Svangren bygger upp en symbolvärld, där de olika beståndsdelarna länkas samman till olika reaktioner. Man kliver in i en annan ordning, en narrativitet som inte utgår från den logiskt linjära berättelsen. I utställningen med örat mot snittytan är rummet målningen, ytan där hela berättelsen utspelar sig. En kamin från Shaker rörelsen står vid entrén, röret formar en dörrpost och som i en symbolisk akt går vi igenom porten och ger oss hän åt den andra ordningen. Det mörkviolettlila golvet är nästa steg in i målningen där de figurativa beståndsdelarna tycks ha sugits upp av draperiet, det skyddande klädesplagget som hänger fritt i rummet, och blottlägger ytor som nu skvallrar om en viss, obestämd aktivitet som försiggått där. Astrid Svangrens återkommande grepp att medvetet använda sig av glas, speglar och transparenta ytor bryter upp rummets fasta struktur och tillåter hennes arbeten att frigöra sig från sin yta, agera i olika lager och samspela med sin omgivning – ett flytande tillstånd i tid och rum. De kan betraktas och betraktar från flera vinklar samtidigt, och anspelar på den ständigt granskande blicken som ska tillfredsställas och behagas.
I Astrid Svangrens arbeten har musklerna spänts, men de skriker inte högt efter uppmärksamhet eller krav på total omvälvning. De opererar genom den subversiva tystnadens motstånd - som ett stillsamt, ihärdigt tryck mot ögongloben som vägrar ge med sig och gör sig ständigt närvarande.
1/ Puritansk religiös rörelse som fick sin benämning då de skakade i extas under bönerna. Celibat fordrades och en total jämlikhet mellan könen präglade rörelsen.
Elena Tzotzi | 2008