Dragana Vujanovic, Astrid Svangren, , 2009 | Link
Elena Tzotzi, Med örat mot snittytan, , 2008
Yrr Jónasdóttir, On site in the midst of the experienced painting today, Exhibition catalogue Ystads Art Museum, 2008
Anders Kreuger, I want to be able to see what it is, Exhibition catalogue Lund, 2007
Frans-Josef Petersson, Lucretia, verket, Katalogtext, Nordiska Akvarellmuseet, 2007
Getrud Sandqvist, Flytande lila, rostig rosa, kritig svart, ohyvlat trä med speglande transparens, Galleri Charlotte Lund, 2006
Erik van der Heeg, Astrid Svangren, , 2003
"EN DOFT AV NYKAMMAT HåR ELLER SOM ATT NORMALISERA"
Styrka möter svaghet i Svangrens stilla värld.
Astrid Svangrens bildvärld är stilla. Rummet verkar sväva. Här och var räknar hon upp olika gestalter, som rör sig med lätta linjer på bildernas ytor.
Också färgerna är aktörer. De drar som dimmor genom bilderna. Starka också då det rör sig om vitt, genomskinligt rosa eller blått. Massivt violett och silver skimrar av ljus. Här och där låter hon hela scener dra sig undan bakom knyckliga stoff-sjok. Det ger ett skyggt och bräckligt intryck. Men i Svangrens värld är skörhet och styrka två sidor av samma mynt.
Sårbarheten i den nakna huden glider över i sexualiteten. Omvänt verkar de påklädda figurena hämmade och slutna av de skyddande plaggen.
Färger, figurer, speglande ytor, fragment ger tillsammans en aning, som påminner om en doft som håller ett minne vid liv.
En dov kraft växer fram.; som en sinuskurva, ömsomt intensivt påtaglig ömsom knappt förnimbar. Men en kraft som inte märks kan bli ännu starkare. Den kommer ur en latent spänning i både teckningar och målningar. " Vad kan jag göra," frågade sig en gång Marina Tsvetajeva" med en måttlöshet/i en värld av mått?"
Jag fäster mig vid några verk som är helt formlösa. De blir föremål själva, likt övergivna plagg i praktfull kolorit och fysiska aningar som om någon just kränkt dem av sig.
Då tänker jag, att den dova kraften i Svangrens verk kommer ur extasen, ett flytande tillstånd, där tid, rum och jaget för ett ögonblick smälter samman. " omåttligt, mäktigt", skrev Tsvetajeva samtidigt skyggt, tillbakadraget.
Om utställningen på Galleri Arnstedt 2009.
Thomas Millroth | 2009 Link
Styrka möter svaghet i Svangrens stilla värld.
Astrid Svangrens bildvärld är stilla. Rummet verkar sväva. Här och var räknar hon upp olika gestalter, som rör sig med lätta linjer på bildernas ytor.
Också färgerna är aktörer. De drar som dimmor genom bilderna. Starka också då det rör sig om vitt, genomskinligt rosa eller blått. Massivt violett och silver skimrar av ljus. Här och där låter hon hela scener dra sig undan bakom knyckliga stoff-sjok. Det ger ett skyggt och bräckligt intryck. Men i Svangrens värld är skörhet och styrka två sidor av samma mynt.
Sårbarheten i den nakna huden glider över i sexualiteten. Omvänt verkar de påklädda figurena hämmade och slutna av de skyddande plaggen.
Färger, figurer, speglande ytor, fragment ger tillsammans en aning, som påminner om en doft som håller ett minne vid liv.
En dov kraft växer fram.; som en sinuskurva, ömsomt intensivt påtaglig ömsom knappt förnimbar. Men en kraft som inte märks kan bli ännu starkare. Den kommer ur en latent spänning i både teckningar och målningar. " Vad kan jag göra," frågade sig en gång Marina Tsvetajeva" med en måttlöshet/i en värld av mått?"
Jag fäster mig vid några verk som är helt formlösa. De blir föremål själva, likt övergivna plagg i praktfull kolorit och fysiska aningar som om någon just kränkt dem av sig.
Då tänker jag, att den dova kraften i Svangrens verk kommer ur extasen, ett flytande tillstånd, där tid, rum och jaget för ett ögonblick smälter samman. " omåttligt, mäktigt", skrev Tsvetajeva samtidigt skyggt, tillbakadraget.
Om utställningen på Galleri Arnstedt 2009.
Thomas Millroth | 2009 Link